Min smärta blev min stolthet

Föreställ dig att du hyst agg mot en person ditt hela liv. En person som gjort dig så ont att det har präglat hela ditt liv och alla relationer du någonsin haft. Du har sörjt honom/henne och saknaden dennes kärlek har suttit som en rostig kniv i hjärtat hela ditt liv. Föreställ dig sedan ett möte. Ett möte där du får reda på den andra sidan av myntet. Får svar på frågor du ställt dig själv hela livet. Sanningen bakom de hårda skalet.

Och svaren är så långt ifrån vad du trott, så långt ifrån vad du någonsin hade kunnat föreställa dig, att det förändrar allt. Allt. Hur du ser på honom. Hur du ser på dig själv. Hur du ser på ditt liv. Din omgivinig. Ditt liv, förändrat. För all framtid. Och den personen som du saknat, sörjt och varit arg, så arg på, personen som enligt dig har varit den ondaste personen på planeten… visar sig vara en hjälte. En hjälte som krigat för mänskligheten, till bekostad av hans egna liv och familj.

Jag vet att många inte kommer förstå. Jag vet att många kommer vända mig ryggen. För att de inte förstår. För att de inte vill förstå. Men det är okej. Min mor och jag sitter i tårar av glädje. Och de andra som verkligen älskar mig kommer finnas kvar och fortsätta älska mig, trots att de kanske inte förstår. Men en vacker dag kommer  alla veta, allihopa. Inte nu. Jag önskar jag kunde berätta, men jag kan inte. Men en vacker dag kommer ni få veta.

Jag har en far. Och min far är en hjälte.

4 people like this post.

Unlike