Som vanligt dukas det upp med galen frukost, extremt god smoothie och lite mackor och muffins. Sen är det kurs och möten.

Ett måste är alla skitlarviga och sviiinroliga presenationer av de anställda från de olika länderna.

Ja. Du ser rätt. På Clarion Signs hotell rockar de SVART, PARFYMERAT TOALETTPAPPER. Dessutom påstår de att det är miljövänligt. Vilket är ungefär lika troligt som att jag skulle rösta på Sverigedemokraterna. Och PARFYMERAT toalettpapper!? Wtf!? För dig som gör social service genom att se till att ditt ass luktar blommor för alla som ska kyssa det jämt och ständigt.

Sen blev det middag på Södra Teatern vid Mosebacke, därefter lite drinkar i baren och häng med favoritmänniskor.
Ida (mitten) jag har saknat dig så fantastiskt mycket!

Officiellt världens bästa Gustaf!

Jag kunde ju såklart inte hålla mig. Har de som hotell svart, parfymerat toalettpapper så får man skylla sig själva. One roll had to go home with mama! Bara för sakens skull.

Efter ett antal spenderade drinkbiljetter på Södra Teatern drog vi in till Spybar för att säga hej till Idas karl, och faktiskt en av världens bästa karlar, Mats. Han gick sen ner till Labbet och vi därmed. Jag, Gustaf och Ida hade en egen DJ (som hade på sig en av världens mest olagliga t-shirts där det stod “Fuck me! Im famous.” på), en egen bartender (Mats) och en hel klubb för oss själva. Sååå vi larvade oss. Som fan. Och hade trevligt. Som fan.

2009 - Ett förändringens år för stora delar av världen. Obama-året. Själv så sa jag upp mig från American Apparel. Tog mitt pick och pack och drog ensam över till andr sidan atlanten för att lyckas arbeta och komma i kontakt med människor jag bara drömt om att få samarbeta med. Kom hem med starkare mål och ambitioner. Sa upp min lägenhet. Sålde mina kära möbler. Flyttade hem till min mor. Började intensiv-träna, fys och sång. Sommaren gick. Jag blev kär. Det gick sådär. Sen kom vintern och mina allt mer frekventa besök på SR Metropol. Jag fick min musik spelad för första gången i svensk radio. Gjorde under året några nya vänskaper och gemenskaper. Några av dem som jag är övertygad att de kommer hålla livet ut. Några av dem som jag nyfiket och öppenhjärtat inleder 2010 med, i hopp om att det blir något långvarigt och slitstarkt. Oavsett vad så är jag oerhört tacksam över allt det som jag fått uppleva, det jag fått lära mig och de människorna jag lärt känna.

Jag tänker inte gräma mig över det som gjort ont 2009. Mitt tips till dig inför 2010, är att du inte gör det heller. Det som varit är förlorat. Förgånget. Skrivet i sten. Det finns inget du, jag eller någon kan göra för att förändra det som passerat. Enda du och jag har är här och nu. 2010.

Jag håller inte på med nyårslöften och sånt. Men jag tänkte försöka vara lite snällare mot mig själv 2010. Att inte ställa så orimligt höga krav på mig själv och slå mig själv på huvudet för att jag inte uppnår dem. Snarare sänka kraven lite och öka min uppmuntran till mig själv. Det känns som om folk ställer sig framför spegeln inför varje nytt år, tar fram hammaren och slår den så hårt de bara kan i huvudet på sig själva. “Åh din jävla tjockis du har inte varit och tränat, nu jävlar ska du träna 5 dagar i veckan!” “Åh din latmask du har bara jobbat på ditt fasta jobb och inte ens startat ditt egna företag än som du sagt att du ska göra i hundra år din jäva idiot, nu jävlar ska du dra in 500 000 på fakturor innan 2010 är slut” och massa andra dumheter. Ställ dig istället frågan; Vad skulle få mig att må bättre 2010? Där har du svaret till vad ditt fokus borde vara. Skit i kraven. Skit i den maktgalna natzin som trycker ner dig i skorna och säger åt dig att det du gjort hittills inte duger ens åt pöbeln.

Som man bäddar får man ligga säger dem. Jag säger, Se till att bädda riktigt göttigt för dig själv 2010.Omge dig av människor som gör dig lycklig och som får dig att må bra. Styr kosan bort från allt som berör dig negativt. Oavsett om det är ett jobb, en relation eller en situation. Förlåt dem som sårade dig eller gjorde dig illa under de gångna året/åren, så du kan gå vidare, för din skull. För oavsett om de förtjänar förlåtelsen eller inte, så förtjänar inte du att få ditt sinne nersvärtat och tyngt av illska och hat. Ge dig själv lite kärlek 2010. Det tänker jag göra.

Föreställ dig att du hyst agg mot en person ditt hela liv. En person som gjort dig så ont att det har präglat hela ditt liv och alla relationer du någonsin haft. Du har sörjt honom/henne och saknaden dennes kärlek har suttit som en rostig kniv i hjärtat hela ditt liv. Föreställ dig sedan ett möte. Ett möte där du får reda på den andra sidan av myntet. Får svar på frågor du ställt dig själv hela livet. Sanningen bakom de hårda skalet.

Och svaren är så långt ifrån vad du trott, så långt ifrån vad du någonsin hade kunnat föreställa dig, att det förändrar allt. Allt. Hur du ser på honom. Hur du ser på dig själv. Hur du ser på ditt liv. Din omgivinig. Ditt liv, förändrat. För all framtid. Och den personen som du saknat, sörjt och varit arg, så arg på, personen som enligt dig har varit den ondaste personen på planeten… visar sig vara en hjälte. En hjälte som krigat för mänskligheten, till bekostad av hans egna liv och familj.

Jag vet att många inte kommer förstå. Jag vet att många kommer vända mig ryggen. För att de inte förstår. För att de inte vill förstå. Men det är okej. Min mor och jag sitter i tårar av glädje. Och de andra som verkligen älskar mig kommer finnas kvar och fortsätta älska mig, trots att de kanske inte förstår. Men en vacker dag kommer  alla veta, allihopa. Inte nu. Jag önskar jag kunde berätta, men jag kan inte. Men en vacker dag kommer ni få veta.

Jag har en far. Och min far är en hjälte.

De säger att det enda som växer livet ut är näsan och öronen. Det är därför alla gamla tanter och gubbar har så stora näsor och öron. Paradoxalt nog så verkar de ändå ingen av dem märka när en parfym luktar skit eller höra ett ord man säger. Jag skulle vilja påstå att det finns en sak till i den mänskliga kroppen och det mänskliga sinnet som fortsätter växa livet ut, förutsatt att man tar hand om sig själv och omger sig av kärleksfulla människor och det är hjärtat. Mitt hjärta växer för varje år som passerar. Om du känner att det hjärta gör det motsatta, är det dags att göra en 180 graders omvädning 2010, för det är inte så det är meningen att det ska vara.

Jag tar det dag för dag. Pö om pö. Men så länge jag känner att den där klumpen i bröstet blir varmare och starkare för varje år som passerar så vet jag att jag är på rätt spår.

Är du på rätt spår?

Like

Unlike

Related posts:

1. Här får du se ditt ragg naken innan första dejten

Det är något alldeles enastående hur en person kan komma in i en annan människas liv och förändra allt. Precis allt. Hur denna individ får maten att smaka annorlunda. Dygnen att kännas längre. Natten att kännas mörkare. Dagen att kännas ljusare. Luften friskare. Regnet blötare. Drömmarna mer intensiva. Hur den här personen kan få ens egna spegelbild att förändras. Får skavankerna bli färre. Tillochmed fina och karraktäristiska. Bristerna till något önskvärt istället för något som gör en mindre älskvärd. Hur den personen kan få en att bli mer sig själv än man nångonsin har varit. Starkare. Finare. Bättre.

Det finns en sån person i mitt liv. Tyvärr lyser han med sin frånvaro nu. Kanske för det bästa. Kanske inte. Jag vet inte. Jag vet bara att jag saknar honom och önskar att han kunde vara en mer aktiv del av mitt liv. Få min mat att smaka mer. Mitt skratt att ljuda högre. Mina drömmar att verka mer verkliga.

Mitt hjärta har ingen logik. Det följer inga regler eller tillsägelser. Tar inga goda råd eller tips. Det bor en rebell i mitt bröst och hon gör precis som hon vill. Styr och ställer i mitt liv. Donderar. Chanslös står jag där. Giv vakt. Svär eden att alltid följa mitt hjärtas vilja, vara det uppriktigt och ärligt. Det är en fin sak. Men en svår sak. En fin sak när önskningen är genomförbar. En svår sak när önskningen inte går att fullfölja.

Det blir nog en lång vinter. Lång, mörk och kall.
Drömmen om framtiden håller mig varm.

Playlist;  “Don’t let me lose this dream, baby, baby hold on…”

/ Sångfågeln

Försöker skriva en rad eller två. Det blir femhundra eller tusen. Gör mitt bästa för att gå M.I.A. Det går sådär. Telefonen har ringt hela morgonen, och imorn är det dags för SR Metropol. Igen. Ison ringde och väckte mig. Igen. Tur för honom att han är så jävla go så jag inte kan bli irriterad. Anders har cyklat iväg för att införskaffa ingredienser till pannkaksfrukost innan vi sätter igång och jobbar igen. Livet på en pinne. Jag kan inte klaga. Så jag låg kvar i soffan och snoozade i  15 min extra. Mmm.. Sweet! Jag har gått och införskaffat mig en producent som förstår sig på mitt sound, lagar middag, har psp 2 OCH psp 3 och EXAKT samma sjuka humor som jag. Som sagt. Jag kan verkligen inte klaga.

Chrystelle och gänget frågade mig igår om jag ville leda luciatåget på Berns nu i helgen. Hade varit överfett, men jag måste se till att jobba på mitt lilla projekt så jag blev så illa tvungen att tacka nej. Rock in Page Three. Ni är BÄST! Soblue gänget Daniella och PO hade ringt och skickat ngt text också. Vankas lite heta Stockholmsevent dom verkar vilja ha med mig på. Ska bli kul att höra vad det är för något. Men inte på tom mage. Nu är det pannkakor som gäller. Livet på en pinne.

Like

Unlike

Syster. Ett vackert ord. Förknippat med kärlek. Solidaritet. Styrka. Godhet. En syster. En syster av blodsband. En syster av vänskap. En syster av tro, en nunna. En syster av Fatimas Hand. En syster av kamp. En syster av hopp. En syster av medkänsla. En syster av kärlek.

Jag vänder mig till alla kvinnor, en gång för alla och säger: Det finns en syster i oss alla. Alla är vi någons syster. En syster av blod, en syster av vänskap, en syster av kärlek. En lillasyster när vi tyr oss till varandra i sökande av tröst. En storasyster när vi öppnar våra famnar, välkomnar, älskar och stödjer. I den stunden föds något magiskt, något starkare och vackrare än vi många gånger inser: Systerskap.

Systerskap är kärlek, solidaritet, styrka, medkänsla, godhet – förenat med gemenskap. Och i den gemenskapen blir vi starkare än någonsin. I den enigheten kan vi växa, som enskilda individer och i relationer – som vänner, syskon och medmänniskor. I den enigheten är jag stark. Du stark. Var och en för sig och tillsammans likaså.

Vår tid, vårt samhälle,  har gjort många av oss kvinnor kalla och hårda. Du känner av det. Jag känner av det. Alla känner vi av det. På jobbet. I skolan. På krogen. Var vi än befinner oss, så märker vi av det. Det där outtalande, men så påtagliga. Knuffen på axeln när en annan kvinna passerar. Antydningar. I blicken. I tonfallet. Skitsnacket bakom ryggen. Förblindande av den rena, skära lögnen att det inte finns plats för oss allihopa kastar vi onda ögon och fokuserar på att konkurrera ut varandra, laddar våra verbala skjutvapen, siktar målmedvetet mot akilleshälarna och avlossar skotten rakt in i varandras hjärtan.

Jag säger inte att jag är bättre. Jag säger inte att jag genom åren inte har avlossat ett och annat skott. Det har jag. Medvetna och omedvetna. Allt jag säger är att jag har vaknat upp nu. Jag har synat lögnen i sömmarna. Det finns plats för oss allihopa och våra olikheter gör oss bara vackrare. Och jag kan vara fantastisk, samtidigt som du kan vara fantastisk. Vi kan till och med vara mer fantastiska tillsammans. Så för varje gång som jag känner mig trängd, förbannad, hotad eller mindre värd/bra/vacker/begåvad i relation till en annan kvinna - När jag känner hur fingrarna vill sluta sig runt min emotionella revolver, redo att skjuta ner min syster – Då lyssnar jag med hjärtat istället för rädslan/osäkerheten och då gör jag istället tvärtom. Då öppnar jag mitt hjärta och mitt sinne och släpper in henne. Ger henne värme. Kärlek. En komplimang. Uppmuntran. En kram. Ett leende. Har vi hamnat på fel fot ger jag henne en ärlig och öppensinnad diskussion där mitt enda mål är att gräva ner stridsyxan för gott och ser argumentationen som en början på en ny vänskap. En nyfunnen syster.

Så jag vädjar, uppmanar, ber alla kvinnor i min omgivning att göra samma sak. Min mamma säger att man inte kan vara bästa vän med alla. Att man kan inte älska och bli älskad av alla, och det må vara sant. Jag menar däremot att vi kvinnor kan bli så mycket bättre på att hålla varandra om ryggen. Stärka våra systerliga band. Alla har vi hört diskussionen om fördelningen mellan könen i de högre positionerna inom stora koncerner, inom politiken, musikindustrin. De är överfulla av män. Gärna vita, över medelåldersmän i kostym och slips. Och vems är felet? Samhället? Könsrollerna? Att flickor kläs i rosa och pojkar i blått sedan barnsben? Jag säger inte att allt som sägs i dessa diskussioner är skitsnack. Det finns mycket som ligger till grund för att det ser ut som det gör idag. Det jag däremot vill poängtera, är något som jag tycker har förbipasserat så gott som samtliga debatter och diskussioner ämnet i ära, och det är hur vi kvinnor behandlar varandra. Bristen på solidaritet. Gemenskap. Kärlek.

Männen, grabbarna, boysen – Dom håller varandra om ryggen. I vått och torrt. På jobbet. Sinsemellan. I vänskapsrelationer. De säljer inte ut varandra. Därför når de toppen. För de jobbar tillsammans. Ta hiphop och musikindustrin som ett exempel. Adam Tensta, Lazee och J-Son. Alla tre rappare från Sverige som slåss om samma fanbase. Men vad gör de? De håller varandra om ryggen. Droppar verser på varandras remixes. När såg du senast tre svenska kvinnliga artister göra något liknande? Nu finns det säkert något lysande exempel som jag lyckats missa eller glömma bort i skrivande stund, men du förstår min poäng. Det händer inte närmelsevis lika ofta som det gör grabbar emellan. Män kan vara konkurrenter men ändå vara boys. När kvinnor konkurrerar blir vi istället bitches, och det är det konceptet jag vill uppmana oss allihopa att skrota för gott.

Jag skiter blanka fan i om du är svart, vit, grön, blå, röd eller gul, om du är babbe eller svenne, tuffing eller tönt, gammal eller ung, om du är min konkurrent eller kompanjon – Du är min syster oavsett vad. Jag kommer göra allt som står i min makt för att bemöta dig med all den kärleken jag har, och jag förväntar mig inget annat än detsamma från dig.

Så alla mina kvinnor, mina vänner och kompanjoner, alla jag känner och inte känner, mina systrar; Vanessa Emen Johansson, Moa, Maria, Mosley, Birre, Alessandra, Kakan, Mli, Alesia, Alexandra, Ametist, Yeya, Kishti, Iva, Emma, Andrea, Julia, Anna, Freja, Ingrid, Hanna, Ika, Åsa, Ayawi, BamBam, Bea, Beldina, Gisela, Veronica Maggio, Marika, Yaiya, Simone, Jessicam Brandy, Evelina, Mei-li, Camilla, Ida Brink, Joanna, Fredrika, Heli, Gabby, Yandeeh, Johanna Beckman, Christine Taylor, Tia, Sophia Somajo,  Hanna Brandén, Carla Herderson, Carro, Elena, Naomi, My, Chris Jewls, Cissi Wallin, Chrystelle, Maggie, Daisy, Peshi Lili, Mary Ndiaye, Vanessa Falk, Kenisha, Lindsay Burrows, Siri, Danjaa Lööf, Navnit Rooprai, Daniella, Ullis, Rebecca, Samira, Handan, Sandra, Nikita, Marit Bergman, Michaela, Jemima, Marieme, Mimmi, Demi, Derireé, Cuba, Diana Ada, Lowam, Diana Ring, Sara Fors, Josefin Bakos, Sabina, Lydia, Olivia, Elisande, Eimi, Emily, Xing, Mona Chamdin, Fanny, Rosanna, Feride, Feyona, Susan, Teres, Tove, Ida Bobbo Ragnarsson, May, Inga Reinholdsson, Sepideh, Jade, Signe Siemensen, Kadian, La Tocha, Jonna, Pia Mahoyo, Roxy, Karin Moreno, Katherine, Kom Norman, Rosie Alm, Leylla, Lina, Malin, Mam Foon, Decida, Zelam, Marielle, Parasato Sazvar, Pauline Högberg, Zara OCH ALLA JAG GLÖMT:

Viva la fucking revolution hermanas!
Det är dags för förändring, Obama style.

Systerist, ja visst…

Hej du fina medmänniska!

Idag toppade jag tillsammans med Manahz månadsbudgeten för Åhléns Skanstull Clinique. Det kändes bra. Har städat rövarna av oss för att massa big shots från New York, Spanien, Paris och Bryssel ska komma på besök imorgon, så nu är det kliniskt rent. Man kan slicka montrarna om man vill! Dock inget jag skulle rekommendera. Det skulle nog inte vara särskilt gott. Ont skulle det nog göra också. Kanterna är vassa. Men jävligt nice om man vill klyva tungan och inte vill betala en peircare för det. Nåja. Detta om detta.

Innan Åhléns var det frukostmöte på Clarion Hotel vid Norra bantorget. Big shotsen var där. Och vi fick smoothie på färska bär. Mackor. Kaffe. Äpple- och apelsinjuice. Och chokladkaka(!?!?). Sen diskuterade vi krämer i en timma. Skrattade lite. Skämtade lite. Smuttade lite på kaffet. Sa jag att vi fick betalt för det också? Det fick vi. Sen fick vi varsin present också. Chocken över att få uppskattning från kolloger, chefer och företaget man arbetar för har ännu inte lagt sig. Jag kommer ifrån att ha jobbat “obligatorisk övertid” som biträdande butikschef, aldrig haft två dagar i streck ledigt på ett drygt år, för en chef som betedde sig på ett vis som fick en som anställd att känna att det var en komplimang att han ens besvärade sig att säga hej på morgonen… till att jobba 50%, utan ansvar, för så gott som  SAMMA LÖN. Och uppskattning. Frukostmöten. Presenter. Bli presenterad genom sin chef för danska och franska chefer som “Hej! Har du träffat Faye? Hon har jobbat inom företaget i 2 månader och hon är HELT FANTASTISK!”. Snacka om “points of difference”. Bless all of you, i frickin love you man! Any who…

Gick upp 06.00, frukostmöte, sen till Åhléns, jobba till stängning, raka vägen hem, hoppa hopprep och sjunga skalor i 30 minuter. Mitt högra knä lät mig inte hålla på längre, det ilade som knivar. Jävla skit. Betonggolvet. I curse you! Sen upp i lägenheten igen. Strecha. Äta. Duscha. Fixa matlåda. Och nu sitter jag här. Som om jag inte hade bättre för mig. Ska upp om 6 timmar och iväg till yogan. Upptäckte i övrigt idag att jag tränat så hårt att jag tränat bort min mens HA! Säg mig hur många som lyckats med det, PÅ RIKTIGT! Extremt skönt! Jajajaja, lunga ner dig skolsyrran, jag vet att det inte är hälsosamt och att det är ett tecken på att man drivit kroppen för hårt, men för någon som mig som måste äta receptbelagda smärtstillande i de tre första dagarna med bieffekter som fruuuuuktansvärd magknip och illamående för att klara av att fungera som en någotsålunda normal människa, så är det lite av en blessing. Men det lär väl inte hålla i sig länge till. Snart kommer min kropp på att den mår alldeles utmärkt och så får jag cp-ont 4 dagar i månaden, precis som vanligt. Ironiskt.

Just det! Jag höll på att glömma det sjukaste. När jag kom till Åhléns i morse kan ni inte gissa vem som var på väg in på personaltoaletten. Gissa. Nä men gissa. Nej. Fel. Nej. Sista gissning. Andreas Carlsson. Han, från Idol-juryn. Jättekul. Han skulle bli mejkad på Make up store för någon pryl. Vi utbytte ett par ord. Jag tog tillfället i akt. Presenterade mig. Langa fram ett visitkort. Sjöng en trudelutt. Andreas sa att han tycke att jag hade bra pipa och tyckte att jag skulle söka till Idol 2010 och var övertygad om att jag skulle komma en bit. Vad tycker du?

Like

Unlike

1. Man får se personen i fråga nästan naken innan man behöver bestämma sig hurvida man ska ragga eller inte.
2. Man får se storleken på personens tillgångar (paket, tvättbräda, tuttar, rumpa, ben och allt annat essentiellt) utan att behöva bjuda på en middag först.
3. Man får reda på personens färdighet (styrka, uthållighet, spänst och allt annat av vikt) utan att behöva bjuda på sitt egna sällskap och eventuellt bli besviken.
4. Man får reda på hur personen i fråga sköter sin hygien och trimmar sin kroppsbehårig och slipper därför få några obehagliga överraskningar i form av ryamatta på ryggen och amazonas djungel mellan benen (om man inte har en grej får sånna saker, då är det ju ett plus!).
5. Man får reda på om personen i fråga är en person med skitsnygga tattueringar eller ett obs-barn med tribal-mania.

Så om du nu har sett ut ditt offer. Hur gör man då? För att ragga på yogan. Vad säger man? Det finns ju inte så mycket att prata om. “Öh.. snygg yogamatta.. har den också en annan färg på baksidan?” eller varför inte “Du e ju  skitbra på kamelen! Själv är jag mer av en död-mans-pose-tjej.”. Man vet ingenting om den andra personen. Ändå har du sett den andra personen nästan naken, massa gånger. Så man kan ju inte säga att han eller hon ser bra ut. Fatta hur uttittad han/hon skulle känna sig. Svettig och utelämnad. I sina marinblå speedos. “Shysst paket! Eller är det bara en strumpa?” Nä. Det säger man inte. Utan man gör som den afro amerikanska tjejen i min klass gjorde härom dagen. Hon sa;

“Oh hey! How are you? I like your shorts! Are they new? Can I feel them? Oh wow, they feel real good, I love the fabric. So what are you doing after this?”

Det var det enda hon kunde komma på att prata om. Hans blåa badshorts. Jag fnissade mig igenom halva klassen, då jag såg hur hon strategiskt placerat sin yogamatta så hon skulle få en optimal utsikt. Själv är jag alldeles för upptagen med att svettas, strecha och lyfta i 90 minuter för att ens orka tänka tanken på att utbyta ett enda ord med någon, såvida de inte står i vägen för mig när jag ska in och duscha. Men det är ju alltid kul att titta på nakna män. Allra helst när man inte sett en sån på typ ett halvår och lever som en katolsk nunna/ präst dotter/ Marielle (hahahha förlåt jag kunde inte hålla mig…! Please forgive me boo!)

Nåja. Nu ska den här yoga nunnan titta på lite “How I met your mother” och gå och lägga mig. Det har varit en lång vecka och imorn blir den ännu längre. 1 en dag längre faktiskt. Helt otroligt!

Like

Unlike

Related posts:

1. Dagen innan jul